En besk, men nödvändig medicin

Image courtesy of Paul at FreeDigitalPhotos.net

Ett parti är aldrig starkare än resultatet i senaste valet. Sedan 1973 har Centerpartiet i princip konsekvent fått färre och färre röster i varje val. Efter kallduschen i valet 2010 gjordes till slut en välbehövlig och smärtsam intern valanalys som identifierade tydliga brister. Brister som vi nu successivt och i raskt takt måste åtgärda om vi inte vill passera fyraprocentsspärren och sopas ut från maktens korridorer.

Partiledning har sjukdomsinsikt och talar om kronisk sjukdom och partiet har ordinerats sig själv flera livsnödvändiga mediciner varav en heter nytt idéprogram. De senaste dagarnas rubriker om ”internt uppror”, ”raseri mot nya Centern” och "Lööf ratas av de egna" vittnar dock om att medicinerna smakar väl beskt för några i partiet. Eftersom jag är av uppfattningen att idéprogrammet är helt avgörande för vår överlevnad kostar jag inte på mig något panikartat flockbeteende. Visst höjde även jag ett ögonbryn åt tidningarnas krigsrubriker om fri invandring och månggifte, men istället för att läsa Aftonbladet satte jag mig och läste de 17 (egentligen bara 14) sidorna. Efter det förstår jag ännu mindre de partikamrater som verkar vilja att ge upp och peka ut syndabockar. Lanseringen av förslaget till idéprogram har partiet skött illa, men innehållet är över lag riktigt bra. Över det finns ingen anledning att skämmas, tvärtom.

De invändningar jag har mot idéprogrammet är inte många eller stora* och jag har haft så många chanser att i den föredömligt öppna processen påverka innehållet att jag inte känner mig ett dugg överkörd eller orättvist behandlad. Att slutprodukten inte till 100% stämmer överens med min livsåskådning är också naturligt. Ska alla ha ett parti som passar perfekt i alla avseenden måste man nog räkna med att det behövs lika många partier som det finns väljare.

De Centerpartister som kritiserar idéprogrammet bör komma ihåg att partiet har att välja mellan att förnyas eller att dö. Det är faktiskt inte svårare än så. Visst ställer nya idéer stora krav på alla Centerpartister när vi ska omsätta idéerna i sakpolitik och förklara sambanden för väljarna, men den som klagar över det förestående arbetet bör komma ihåg att den som inte har lust att arbeta kallas lat. Och visst kommer det att vara fler än Aftonbladets ledarskribenter och våra politiska konkurrenter som retar oss för att vi talar om rättigheter för polyamorösa, utrikes födda och kommande generationer istället för att nedlåta oss till populism, men översittare kommer det alltid att finnas och deras hån får aldrig bli ett skäl att gå med sänkt huvud.

Det lätt att vara rädd i ett parti som står och balanserar på riksdagsspärren, men om vi låter rädslan hindra oss från att berätta hur vi vill att samhället ska utvecklas kan vi lika gärna kasta in handduken direkt. Politik är nämligen att vilja och förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet visar en stark vilja att bidra till ett bättre samhälle även för kommande generationer, en vilja att garantera alla människor skyddsnät och grundtrygghet utan att de fråntas rätten att själva styra över sina egna liv. Den viljan är inte bara idéprogrammets, den är även min. Det gör det lätt att vara Centerpartist, även i tuffa tider som dessa.

___________________
* Till hen som skrev texten under rubriken ”Djur och natur” i idéprogrammet väntar dock ett illvrål så snart jag vet till vem jag ska skicka ugglan.

Julen är inte bara klappar

Image courtesy of kenfotos / FreeDigitalPhotos.net

Här ska skolskåpet stå - LÄROPLIKT!

Genom sitt nya idéprogram förbereder nu Centerpartiet förslaget att införa LÄROPLIKT istället för SKOLPLIKT. Ett klart positivt steg framåt för vår svenska skola, vars utbildningsnivå och status i internationell jämförelse har fallit kraftigt under de senaste 25 åren.

Detta ligger helt i linje med Centerpartiets värdering om frihet under ansvar - med individuell flexibilitet kopplat till eget ansvar att följa de regler som finns. Vi är ju alla - unga som gamla - ändå individer som i varierande utsträckning har olika behov och förutsättningar. Det vore ju synd att inte dra nytta av våra olika egenskaper.

Det är Centerpartiet som står för de riktigt hållbara förbättringarna i svensk skola! Med Läroplikt istället för Skolplikt vill Centerpartiet lyfta fram både lärarnas status och de individuella elevernas behov och möjligheter, genom ökad flexibilitet runt var och hur lärandet ska ske istället för kollektiva masslösningar - som trots allt dagens skola bygger på.

Sverige har ju Skolplikt sedan 1972, vilket för alltför många innebär att barn ska vara i grundskolan under nio år. Centerpartiets förslag sneglar på utvecklingen i Finland som just har Läroplikt i skolan. Finska barn ska kunna ett antal ämnen innan skolgången kan avslutas och närvaroplikt är inte nödvändigt för att uppnå kunskapsmålen. Det har varit framgångsrikt och Finland anses idag som ett föregångsland inom utbildning.

Billigare datorer och väl utbyggt bredbandsnät har avsevärt förbättrat tillgängligheten till internet för alla, vilket medför goda möjligheter att kunna ha skollektioner i hemmet i stället för i skolan.  Det finns redan många utmärkta föreläsningar, både svenska och framför allt internationella föreläsningar, bl a på YouTube. Detta ökar flexibiliteten för de som har långt till skolan, de som bor i områden som med sämre kommunikationer och de som behöver flexibilitet av andra skäl. Och för de föräldrar som vill vara mer delaktiga i sina barns utbildning.

Inspelade lektionsföreläsningar och studiematerial på nätet är idag inget svårt. Därigenom kan eleverna gå igenom föreläsningen fler gånger, när det passar, på samma sätt som SVT Play. Redovisningsuppgifter som lämnas in genom nätet är också vardagsmat. Prov kan man fortfarande hålla i skolan - Läroplikten innebär flexibilitet, definitivt inte frånvarokrav!

Ty systemet med Läroplikt hindrar ingen elev från att, som förut, gå i skolan varje dag - Läroplikten ger dem som det passar möjligheten att uppnå kunskapsmålen på ett flexiblare sätt.

Lärarna kan ägna mer tid åt pedagogik och undervisning - mindre tid kommer att behövas på tjat om stängda mobiltelefoner, hålla koll på störande elever och närvarostatistik, som inte längre kommer att behövas.

Eleverna får på samma sätt lägga större fokus på redovisningsuppgifterna och provresultaten. Efterhand, när läropliktsystemet väl har etablerat sig, ska det vara meningsfullt och stimulerande att gå till skolan, inte jobbigt och trist som idag.

För elevernas föräldrar kommer Läroplikten ställa högre krav på att ansvara för och engagera sig i sina barns skolgång. Det behövs i många fall! Idag förefaller många föräldrar vara osäkra på vilket ansvar lärarna har jämfört med föräldrarna för elevernas utbildning och fostran - vilket ofta leder till att makten förskjuts till eleverna som gärna söker enklaste vägen ut. Och då blir det lätt onödigt stökigt i skolan...

Läroplikt istället för Skolplikt vore ett stort steg framåt för svensk skola och utbildning! Förhoppningsvis tar Centerpartiet beslutet att VISA VAR SKOLSKÅPET SKA STÅ och får med sig Alliansen så att den svenska skolans anseende - på ett hållbart sätt - kan återupprättas.

MER BISTÅND TILL EU?! DEL 2

Att identifiera fel i samhällets system är bra, att hitta konstruktiva lösningar som ger hållbara värdeökningar är dock ännu bättre.

Det är inte svårt att hålla med om att slänga 18 Miljarder kronor i sjEUn varje år är förkastligt. Men, givet att situationen är som den är, vad har Sverige då för alternativ när det gäller EU? Trots allt vill vi kunna handla "fritt" med EU-länderna och kunna resa runt utan pass. Och Anders Borg blir gärna intervjuad i Bryssel.

Tja, varför inte göra som Norge? Norge, som inte är EU-medlem, betalar årligen 3 Miljarder norska kronor för sitt EES-avtal (handelsavtal med EU) och därtill betalar Norge 1,5 Miljarder norska kronor för forskningssamarbete med EU. En norsk krona kostar idag strax under 1,2 svenska kronor vilket innebär att 4,5 Miljarder norska kronor motsvara ungefär 5,4 Miljarder (svenska) kronor.

Så, låt oss göra som Norge - vi släpper EU-medlemskapet. Då skulle konsekvensen kunna bli att Sverige

1. slipper betala 31,3 Miljarder kronor i EU-avgift,
2. betalar istället EES-avgift (sannolikt större belopp än Norges, antag 5-6 Miljarder kronor),
3. får inga EU-stöd eller bidrag (på runt 13 Miljarder kronor), och
4. slipper bekymra oss om Bankunioner, Lissabonföredrag, böjningen på gurkor, och mycket annat.

Nettot för 2012 skulle då ha blivit att Sverige hade betalt 5-6 Miljarder i EES-avgift, själv betalt stöd och bidrag - på samma sätt som EU - på 13 Miljarder och ändå hade FRIGJORT 12-13 MILJARDER KRONOR EXTRA TILL SATSNINGAR INOM LANDET. Årligen. Om och om igen, för varje år som vi kvarstår som EU-medlem.

Hur smakar gEUrkan nu??

Image courtesy of James Barker / FreeDigitalPhotos.net

MER BISTÅND TILL EU?!

"Value for money" - valuta för pengarna, d v s att få bra kvalitet för kostnaden - är ett viktigt begrepp för Centerpartiet och för undertecknad. Framför allt när det handlar om skattepengar som i grund och botten är alla våras insatser för att upprätthålla ett uthålligt samhälle med god välfärd, vårdnad, utbildning, arbetsmarknad, rättvisa och kommunikation. Slöseri borde vara onödigt om vi alla bryr oss om hur vi spenderar våra gemensamma skattemedel.

Sverige är medlem i EU men står utanför det monetära samarbetet och vi har därför valt att inte ha Euro som vår valuta. Vi kan vara med och påverka i EU utom i sådant som har med monetära frågor att göra. För detta betalar vi i år (2012) hela 31,3 Miljarder kronor. I olika former av stöd och bidrag får vi tillbaka cirka 13 Miljarder kronor, d v s Sverige betalar under 2012 netto drygt 18 Miljarder för att vara med i EU. Det är en hög medlemskostnad!

Sverige har ju varit med i EU ett tag. Om vi lägger ihop 2012 med de senaste fyra åren, kan vi konstatera att Sverige har netto utbetalat till EU nästan 92 Miljarder kronor mer än vi har fått tillbaka under dessa fem år. Dessa uppgifter går lätt att kolla på www.eu-upplysningen.se för den som vill.

Nästan 92 Miljarder kronor! Under de senaste fem åren. Tittar vi längre bak i tiden blir det ännu mer. Sett över tio år blir det ytterligare drygt 60 Miljarder kronor. A LOT OF DOSH! Får vi valuta för dessa pengar? Vi har ju knappast blivit imponerade av vad EU har åstadkommit så här långt. Hittills kan vi inte hålla med AMFs Tiden - det har inte blivit bättre med tiden. Tvärtom, det finns nu förslag att Sveriges årliga EU-avgift ska höjas. Alltså, ännu mer pengar ut de kommande åren.

Hur mycket bättre infrastruktur hade vi kunnat få för 92 Miljarder kronor, utöver det som redan har budgeterats. Ja, vi kunde ha renoverat och byggt ut större delen av det befintliga järnvägsnätet. Eller, vi kunde ha förbättrat vård och omsorg en hel del, eller höjt lärarlönerna rejält, eller till och med ökat biståndet till de fattiga länder som humanitärt behöver biståndet bättre än EU. För EU-avgiften är väl egentligen ett bistånd till EU så att EU-politikerna ska få fortsätta att lappa vidare på sitt lapptäcke.

Jag är definitivt för fri handel och kapital över gränserna men röstade mot EU 1994 och Euron 2003 därför att strukturen på EU-projektet var fel från början. EU byggdes från toppen och nedåt vilket var lika fel som att först bygga taket på ett flervåningshus och sedan fundera på hur bottenplattan kan konstrueras. Helt fel, och dyrt med allt lappande som tillkommer för att upprätthålla det politiska skenet av ett bra husbygge. 

Nej, gör om och gör rätt! Jag anser att det är högst tveksamt att Sverige ska vara med i EU - i nuvarande skepnad - över huvud taget. Vi kan bättre själva. Vi kan klart mycket bättre själva och då ska vi väl inte fortsätta att slänga pengar i sjEUn!! 

Eller?

Image courtesy of Stuart Miles / FreeDigitalPhotos.net

Bättre för ungdomar i framtiden?

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är ett växande problem. Orsakerna till detta är flera och svåra att sätta fingret på. Inom Centerpartiet bedrivs nu kampanjen "Jag vägrar vänja mig" där det betonas att vi måste göra mer för att ändra på situationen.

Sollentunacentern fokuserar på problemet med ungdomsarbetslöshet på flera olika sätt - bl a genom att ordna närmare kontakter mellan näringslivet och gymnasieskolorna och  stimulera fler sommarjobb så att fler ungdomar kan få in en fot i arbetslivet. Men vi ser att det räcker inte med att försöka fixa fler praktikplatser och mer stöd för nyföretagande. En stor del av problemen verkar uppstå tidigare än när skolgången har avslutats. Hur ser vardagen ut för våra ungdomar idag, vad händer i skolan och på fritiden? Finns det faktorer här som kan inverka på ungdomars framtida möjligheter i livet, typ på arbetsmarknaden? 

På Sollentunacenterns medlemsmöte i måndags var temat "Hur mår ungdomarna i Sollentuna." Inbjudna var tjejjouren INDRA och Sollentuna Ungdomsråd (SUR) för att diskutera just våra ungdomars hälsa. 

INDRA, som erbjuder stöd och hjälp åt unga tjejer i Sollentuna kommun, kunde visa att hälsosituationen för unga tjejer tyvärr håller på att försämras. Under hela 2011 var INDRA i kontakt med cirka 200 tjejer som i olika avseende var stressade och mådde psykiskt illa. Hittills under 2012 har INDRA varit i kontakt med drygt 300 tjejer. Framför allt är det stress runt våld, trakasserier och sex som ligger bakom stressen. 

SUR, som riktar sin verksamhet främst mot skolelever i kommunen, kunde rapportera att, trots olika insatser och stöd, så tenderar omfattningen av mobbning och trakasserier inom skolorna att hålla sig på samma nivå - och detta gäller både inom kommunala och fristående skolor. 

Trenden verkar tyvärr tämligen klar, allt fler tjejer mår psykiskt dåligt och behöver hjälp OCH mobbingproblemen i skolan biter sig fast på en relativt hög nivå, trots de senaste årens insatser. Detta är inte okej!

I diskussionen framkom att en en faktor som kan ha bidragit till situationen är den minimerade tillgången till skolsköterska och kuratorer i skolorna, en följd av det senaste årtiondets besparingar och nedskärningar.  En annan faktor kan vara den stora mängd av olika influenser - från kompisar, MTV, internetchattande, media, bloggkommentarer, m.m. som tonåringar kommer i kontakt med varje dag - hur ska tonåringar förhålla sig till det? Och, vilka föräldrar, lärare och andra vuxna har tid eller möjlighet att hjälpa tonåringarna att sortera och tolka alla dessa signaler på ett sätt som inte sätter tonåringen i konflikt med sina kompisar? Inte många!

Detta är ett växande problem som kan bli ett enormt samhällsproblem om vi inte agerar nu. Vi inom Sollentunacentern bryr oss om detta! Framöver kommer Sollentunacentern att noggrant bevaka utvecklingen och kämpa för mer resurser åt stödorganisationer som INDRA och SUR. På längre sikt vill vi hitta mer hållbara lösningar så att trenden kan vändas nedåt. Har du någon idé om hur vi kan skapa bättre omständigheter för våra ungdomar i framtiden, tar vi gärna emot den - typ här på bloggen eller genom direktkontakt med någon av oss. Hör av dig!

Turebergshuset - ett kommunhus med potential

Sollentunas kommunhus, Turebergshuset, har snart 40 år på nacken. Tiden har satt sina spår och det pågår diskussioner i sollentunapolitiken om att lämna det gamla huset och bygga ett nytt kommunhus. Sollentunacentern tror inte att det är ekonomiskt eller miljömässigt hållbart att bygga ett nytt kommunhus utan vill istället ge Sollentunas gamla kommunhus nytt liv. Vi har därför låtit en arkitekt titta på vad som går att göra med det gamla huset, utan att det behöver byggas ett nytt hus för den kommunala verksamheten.

I filmen ovan berättat vi mer om hur vi ser på Turebergshusets potential.

Det gäller att läsa hela sidan

I veckans Mitt i Sollentuna kan man på sidan 16 läsa en notis om trängselskatt på Essingeleden. Där står att sådan skatt kan införas tidigare än väntat. Från början var det sagt att en utvidgning av trängselskatten skulle ske först när Förbifart Stockholm står färdig. Men då förbifarten dragit ut på tiden så kan alltså trängselskatten komma att dyka upp innan dess. I notisen står det att den som kör mycket till och från innerstan kan det bli en dyr historia. Och så tillvida är det väl sant. Men alternativet är inte gratis det heller.

Miljöpolitik handar, som jag ser på det, inte i första hand om att hitta på nya kostnader för att straffa dem som smutsar ner. Det handlar om att se till så att alla vi som på olika sätt bidrar till utsläpp och att tära på gemensamma naturresurser får vara med och betala det pris det faktiskt kostar att på ett eller annat sätt göra åverkan på naturen. Att släppa ut saker i luften har sällan kostat särskilt mycket. Ändå kan nog alla ställa upp på att ren luft som är hälsosam att andas har ett värde, särskilt i jämförelse med motsatsen. Genom att sätta pris på våra naturresurser blir det uppenbart att det är mer hållbart och dessutom billigare att hushålla med dem. Med andra ord. Att braka på som man vill i sin bil utan att det kostar i de fall det skapar betydande miljöproblem är detsamma som att orsaka en kostnad för någon annan. Och i värsta fall hinner man själv drabbas om miljöproblemen blir tillräckligt påtagliga.

Vi måste vara ärliga med att bilen är en fantastisk uppfinning. Men vi måste också erkänna att den medför vissa problem. De största problemen kan vi undvika genom att köra på klimatsmarta bränslen. Andra problem tar längre tid att komma till rätta med. Det kan till exempel handla om partikelutsläpp, som ju är en mycket aktuell fråga i Sollentuna. Men det kan också handla om att orsaka trängsel som på ett ganska påtagligt sätt kan drabba såväl livsmiljön kring våra vägar som samhällsekonomin.

Sidan 16 i veckans Mitt i Sollentuna visar dock med all önskvärd tydlighet att frågan handlar om så mycket mer än bilar och trängselskatter. Bredvid notisen jag redan refererat ovan finns en artikel om rusning av sökande till jobb som biljettkontrollant på SL. Under notisen finns en annan notis om nytt lågprisflyg från Arlanda. Och ser man hela bilden, eller åtminstone hela sidan i det här fallet, så står det klart att transportsystemet också måste betraktas som en helhet.

Många av de resor som blir dyrare med bilen i framtiden kan man, åtminstone i Stockholmsregionen, företa med kollektivtrafik. Därtill finns en efterfrågan på möjligheten att resa utomlands, både för våra arbetens skull, men också för att vi vill se mer av världen på vår fritid. Att människor reser och rör sig är i sig positivt. Men det belastar på olika sätt vår gemensamma miljö. Och det måste vi förhålla oss till. Därför måste vi också sträva efter att vi med en klok och hållbar miljöpolitik ser till att de kostnader vi orsakar under våra resor också blir tydligare för oss resenärer. Det finns inget egenvärde i att det ska vara dyrt att resa, men det är klokt att det kostar en slant om vi reser på bekostnad av andra människor och kommande generationer. Vad flyget anbelangar vore det rimligt om vi internationellt kunde enas om ett sätt att låta flygresorna bära lite mer av sina miljökostnader. Att det är svårt att få ett sådant system på plats visar dock de strävanden som hittillls gjort. Därför är det viktigt att miljödebatten fortsätter och de internationella förhandlingarna går framåt. Samtidigt måste vi som har ett finger med i det politiska spelet här i Stockholmsregionen se till att ta vårt ansvar. Inte minst för en väl fungerande kollektivtrafik, så att de dyra bilresorna inte borrar för djupa hål i människors plånböcker.

Att sänka skatten är inget att skämmas för

Det är nu den tiden på året då besluten om skattesatserna ska fattas i landets kommuner. I veckan har vi på nyheterna sett hur en hel rad landsting och kommuner tvingas höja skatten med upp till 65 öre per intjänad hundralapp.

I Sollentuna har vi en god ekonomi, och kan därför sänka kommunalskatten med 10 öre under 2013. Det beror bland annat på att Sollentuna kommun har ett gynnsamt läge. Vi har nöjet att vara befinna oss strax utanför tillväxtmotorn Stockholm. Men vi har också en välskött ekonomi och en kommun som är bra att vistas och bo i. Allt detta gör att många vill bo här. Och inflyttning leder till att våra skatteintäkter ökar.

Att sänka skatten är inget att skämmas för. Tvärtom! I grunden är en skattesänkning en viktig valfrihetsreform. Med mer pengar på lönekontot får man större makt över sin egen ekonomi. Ändå finns invändningarna. Sollentunapartiet raljerar över att en så blygsam skattesänkning som den föreslagna endast är värd några kexchoklad för kommuninvånarna. Fast ser man detta i perspektivet av en hel årslön så handlar det trots allt om kexchokladkakor i 100-kronorsklassen. Det bör i sammanhanget tilläggas att Sollentunapartiet stödjer Alliansens förslag till skattesänkning, så deras lustigheter riktar sig ju faktiskt i lika hög utsträckning mot den egna politiken. Samtidigt kan några hundralappar faktiskt vara skillnaden mellan slitna fotbollsskor och nya, eller mellan en ekonomi på marginalen och en ekonomi där man faktiskt kan unna sig en kexchoklad på lördagskvällen.

Sollentuna kommun ska vara en kommun som gör sitt jobb. Vi ska erbjuda en bra skola, bra omsorg, föra en bra miljöpolitik och ta ansvar för invånarnas behov. Samtidigt ska vi inte överbeskatta Sollentunaborna. Att ta ut mer skatt än nödvändigt är att missköta det förtroende som de folkvalda har fått av väljarna. Och i en tid när ekonomin i Europa och Sverige står inför utmaningar så är det faktiskt värdefullt med kommuner som ser till att skattebetalarna har lite mer pengar att använda. För pengar som används leder till jobb. Och jobb leder till att fler kan få en inkomst. Och när fler får en inkomst så stärks ekonomin. Och vet ni vad, allt det där är ganska bra för skatteintäkterna också. Så en vacker dag kanske vi kan se till så Sollentunaborna kan få pengar över till ytterligare några chokladkakor, eller vad man nu vill använda sina pengar till.

Räkning med förbättringspotential

Den här elräkningen visar elförbrukningen i en sommarstuga. Elbolaget, Falbygdens Energi,  har nyligen infört ett diagram som visar förbrukningsstatistik för de senaste 13 månaderna. Jag tycker idén är genial. Visserligen har vårt eget energibolag, Sollentuna Energi, en inloggningstjänst där man kan följa sin egen förbrukning av el eller fjärrvärme och bland annat skapa diagram, jämföra olika tidsperioder eller exportera värden till andra program, men jag tror inte många gör sig besväret att använda den tjänsten. Det är bra att den finns, men när det krävs att en inloggning, vilket kan ta upp till ett dygn att få, och man förutsätts ha en e-postadress och sin senaste elräkning till hands har man nog sållat bort de flesta.

Finessen med att ha ett stapeldiagram direkt på elräkningen är naturligtvis att de flesta någon gång då och då faktiskt kastar ett getöga på sin elräkning. Dessutom sker det antagligen vid ett tillfälle då det finns lite extra koncentration och tankeverksamhet kring den egna ekonomin. Jag är i alla fall mottaglig för funderingar kring utflödet ur plånboken just när jag satt mig för att betala månadens räkningsbunt. Att då få i lila på vitt att varmvattenförbrukning, långkok och uppvärmningen av det extra sovrummet faktiskt märks på elförbrukningen för april är inte dumt alls. För någon annan kanske en elräkningen istället ger en signal om att det är hög tid att ersätta tätningslisterna som togs bort vid fönstermålningen eller att ringa Energirådgivningen. Oavsett vad som behöver göras är det användarna som sitter inne med kunskapen om sin förbrukning och första steget till förändring är i många fall att man uppmärksammar konsekvenserna av sitt agerande eller brist på agerande.

Jag tycker man ska ta tillvara både små och stora idéer som kan få människor att fundera över och i förlängningen förhoppningsvis minska sin energiförbrukning. Speciellt som det kan ge vinster både för den egna ekonomin och för miljön. Jag skulle bli jätteglad om Sollentuna Energi, som ju har en uttalad miljöprofil, följde Falbygdens Energis goda stapeldiagramsexempel och illustrerade elförbrukningen mer överskådligt och lättsmällt. 

Eftersom vårt kommunala energibolag dessutom sedan 1 juni 2012 tagit över fakturering och kundtjänst för hushållsavfallet kunde de gärna också få införa gröna och bruna månadsstaplar för avfallsmängderna i de olika kärlen. Det vet jag inte om någon annan kommun kommit på att göra. Kanske kunde Sollentuna vara först i Sverige med att på ett begripligt sätt tydliggöra för medborgarna hur mycket skit just de avhändar sig på månadsbasis?  Det vore nog inte en dum idé att testa i vår kommun där 98% tycker att klimatfrågan är mycket eller ganska viktig och 40% tycker att det finns en poäng i att minska avfallet för att förbättra klimatet.

Jag har givetvis präntat ner mitt förslag och lagt det i e-postbrevlådan hos Centerpartiets representant i Sollentuna Energis styrelse. Vi får se om han gör något av det. Den dag det dyker upp trevliga och illustrativa staplar bland de knastertorra siffrorna på fakturorna från Sollentuna Energi kanske det också finns anledning att använda möjligheten att, i miljömedveten och lokalpatriotisk anda, köpa 100% grön el från Sollentuna Energi även till sommarstugan. Tills vidare får dock Falbygdens Energi fortsatt sälja sommarstugeelen. Det tycker jag de har förtjänat.

Nu kör vi!

Idag får Sollentuna en ny blogg.

Man skulle förenklat kunna säga att det här är Sollentunacenterns blogg. Fast egentligen är det en blogg där alla medlemmar i Sollentunacentern får skriva. Centerpartiet är ett öppet parti där många olika åsikter och viljor möts och välkomnas. Det gör att det som skrivs här kanske inte alltid stämmer med den officiella partilinjen, men det är helt ok. Det här är nämligen en blogg med plats för många åsikter, tankar och idéer, inte bara med partiets medlemmar som avsändare utan också från dig som läser vår blogg och väljer att kommentera det vi skriver. En blogg där man får komma till tals, så länge man inte kränker andra eller gör något olagligt. Gör man det rycker antagligen blogg-redaktionen in. Skulle det, mot förmodan, visa sig att något behöver plockas bort eller korrigeras lovar blogg-redaktionen redovisa öppet vad som hänt.

Alla som bloggar här är (med ett enda undantag) Sollentunabor. Alla är på ett eller flera sätt engagerade i Sollentuna. De flesta använder mycket av sin tid till att försöka göra det bättre för andra i Sollentuna och många har god kunskap om vad som händer just nu i Sollentunapolitiken. Därför har vi gott hopp om att det kommer att skrivas om aktuella händelser och nyheter i Sollentuna och att skribenterna kommer att  kommentera och beskriva Sollentunacenterns aktuella politik i nämnder, utskott, styrelser mm. Fast det är självklart upp till var och en att avgöra vad man vill skriva om.

Vi hoppas givetvis att du kommer att gilla vår blogg och det vi skriver. Vill du försäkra dig om att inte missa något läsvärt kan du självklart prenumerera på alla inlägg.

/Blogg-redaktionen