En besk, men nödvändig medicin

Image courtesy of Paul at FreeDigitalPhotos.net

Ett parti är aldrig starkare än resultatet i senaste valet. Sedan 1973 har Centerpartiet i princip konsekvent fått färre och färre röster i varje val. Efter kallduschen i valet 2010 gjordes till slut en välbehövlig och smärtsam intern valanalys som identifierade tydliga brister. Brister som vi nu successivt och i raskt takt måste åtgärda om vi inte vill passera fyraprocentsspärren och sopas ut från maktens korridorer.

Partiledning har sjukdomsinsikt och talar om kronisk sjukdom och partiet har ordinerats sig själv flera livsnödvändiga mediciner varav en heter nytt idéprogram. De senaste dagarnas rubriker om ”internt uppror”, ”raseri mot nya Centern” och "Lööf ratas av de egna" vittnar dock om att medicinerna smakar väl beskt för några i partiet. Eftersom jag är av uppfattningen att idéprogrammet är helt avgörande för vår överlevnad kostar jag inte på mig något panikartat flockbeteende. Visst höjde även jag ett ögonbryn åt tidningarnas krigsrubriker om fri invandring och månggifte, men istället för att läsa Aftonbladet satte jag mig och läste de 17 (egentligen bara 14) sidorna. Efter det förstår jag ännu mindre de partikamrater som verkar vilja att ge upp och peka ut syndabockar. Lanseringen av förslaget till idéprogram har partiet skött illa, men innehållet är över lag riktigt bra. Över det finns ingen anledning att skämmas, tvärtom.

De invändningar jag har mot idéprogrammet är inte många eller stora* och jag har haft så många chanser att i den föredömligt öppna processen påverka innehållet att jag inte känner mig ett dugg överkörd eller orättvist behandlad. Att slutprodukten inte till 100% stämmer överens med min livsåskådning är också naturligt. Ska alla ha ett parti som passar perfekt i alla avseenden måste man nog räkna med att det behövs lika många partier som det finns väljare.

De Centerpartister som kritiserar idéprogrammet bör komma ihåg att partiet har att välja mellan att förnyas eller att dö. Det är faktiskt inte svårare än så. Visst ställer nya idéer stora krav på alla Centerpartister när vi ska omsätta idéerna i sakpolitik och förklara sambanden för väljarna, men den som klagar över det förestående arbetet bör komma ihåg att den som inte har lust att arbeta kallas lat. Och visst kommer det att vara fler än Aftonbladets ledarskribenter och våra politiska konkurrenter som retar oss för att vi talar om rättigheter för polyamorösa, utrikes födda och kommande generationer istället för att nedlåta oss till populism, men översittare kommer det alltid att finnas och deras hån får aldrig bli ett skäl att gå med sänkt huvud.

Det lätt att vara rädd i ett parti som står och balanserar på riksdagsspärren, men om vi låter rädslan hindra oss från att berätta hur vi vill att samhället ska utvecklas kan vi lika gärna kasta in handduken direkt. Politik är nämligen att vilja och förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet visar en stark vilja att bidra till ett bättre samhälle även för kommande generationer, en vilja att garantera alla människor skyddsnät och grundtrygghet utan att de fråntas rätten att själva styra över sina egna liv. Den viljan är inte bara idéprogrammets, den är även min. Det gör det lätt att vara Centerpartist, även i tuffa tider som dessa.

___________________
* Till hen som skrev texten under rubriken ”Djur och natur” i idéprogrammet väntar dock ett illvrål så snart jag vet till vem jag ska skicka ugglan.

Julen är inte bara klappar

Image courtesy of kenfotos / FreeDigitalPhotos.net

Här ska skolskåpet stå - LÄROPLIKT!

Genom sitt nya idéprogram förbereder nu Centerpartiet förslaget att införa LÄROPLIKT istället för SKOLPLIKT. Ett klart positivt steg framåt för vår svenska skola, vars utbildningsnivå och status i internationell jämförelse har fallit kraftigt under de senaste 25 åren.

Detta ligger helt i linje med Centerpartiets värdering om frihet under ansvar - med individuell flexibilitet kopplat till eget ansvar att följa de regler som finns. Vi är ju alla - unga som gamla - ändå individer som i varierande utsträckning har olika behov och förutsättningar. Det vore ju synd att inte dra nytta av våra olika egenskaper.

Det är Centerpartiet som står för de riktigt hållbara förbättringarna i svensk skola! Med Läroplikt istället för Skolplikt vill Centerpartiet lyfta fram både lärarnas status och de individuella elevernas behov och möjligheter, genom ökad flexibilitet runt var och hur lärandet ska ske istället för kollektiva masslösningar - som trots allt dagens skola bygger på.

Sverige har ju Skolplikt sedan 1972, vilket för alltför många innebär att barn ska vara i grundskolan under nio år. Centerpartiets förslag sneglar på utvecklingen i Finland som just har Läroplikt i skolan. Finska barn ska kunna ett antal ämnen innan skolgången kan avslutas och närvaroplikt är inte nödvändigt för att uppnå kunskapsmålen. Det har varit framgångsrikt och Finland anses idag som ett föregångsland inom utbildning.

Billigare datorer och väl utbyggt bredbandsnät har avsevärt förbättrat tillgängligheten till internet för alla, vilket medför goda möjligheter att kunna ha skollektioner i hemmet i stället för i skolan.  Det finns redan många utmärkta föreläsningar, både svenska och framför allt internationella föreläsningar, bl a på YouTube. Detta ökar flexibiliteten för de som har långt till skolan, de som bor i områden som med sämre kommunikationer och de som behöver flexibilitet av andra skäl. Och för de föräldrar som vill vara mer delaktiga i sina barns utbildning.

Inspelade lektionsföreläsningar och studiematerial på nätet är idag inget svårt. Därigenom kan eleverna gå igenom föreläsningen fler gånger, när det passar, på samma sätt som SVT Play. Redovisningsuppgifter som lämnas in genom nätet är också vardagsmat. Prov kan man fortfarande hålla i skolan - Läroplikten innebär flexibilitet, definitivt inte frånvarokrav!

Ty systemet med Läroplikt hindrar ingen elev från att, som förut, gå i skolan varje dag - Läroplikten ger dem som det passar möjligheten att uppnå kunskapsmålen på ett flexiblare sätt.

Lärarna kan ägna mer tid åt pedagogik och undervisning - mindre tid kommer att behövas på tjat om stängda mobiltelefoner, hålla koll på störande elever och närvarostatistik, som inte längre kommer att behövas.

Eleverna får på samma sätt lägga större fokus på redovisningsuppgifterna och provresultaten. Efterhand, när läropliktsystemet väl har etablerat sig, ska det vara meningsfullt och stimulerande att gå till skolan, inte jobbigt och trist som idag.

För elevernas föräldrar kommer Läroplikten ställa högre krav på att ansvara för och engagera sig i sina barns skolgång. Det behövs i många fall! Idag förefaller många föräldrar vara osäkra på vilket ansvar lärarna har jämfört med föräldrarna för elevernas utbildning och fostran - vilket ofta leder till att makten förskjuts till eleverna som gärna söker enklaste vägen ut. Och då blir det lätt onödigt stökigt i skolan...

Läroplikt istället för Skolplikt vore ett stort steg framåt för svensk skola och utbildning! Förhoppningsvis tar Centerpartiet beslutet att VISA VAR SKOLSKÅPET SKA STÅ och får med sig Alliansen så att den svenska skolans anseende - på ett hållbart sätt - kan återupprättas.

MER BISTÅND TILL EU?! DEL 2

Att identifiera fel i samhällets system är bra, att hitta konstruktiva lösningar som ger hållbara värdeökningar är dock ännu bättre.

Det är inte svårt att hålla med om att slänga 18 Miljarder kronor i sjEUn varje år är förkastligt. Men, givet att situationen är som den är, vad har Sverige då för alternativ när det gäller EU? Trots allt vill vi kunna handla "fritt" med EU-länderna och kunna resa runt utan pass. Och Anders Borg blir gärna intervjuad i Bryssel.

Tja, varför inte göra som Norge? Norge, som inte är EU-medlem, betalar årligen 3 Miljarder norska kronor för sitt EES-avtal (handelsavtal med EU) och därtill betalar Norge 1,5 Miljarder norska kronor för forskningssamarbete med EU. En norsk krona kostar idag strax under 1,2 svenska kronor vilket innebär att 4,5 Miljarder norska kronor motsvara ungefär 5,4 Miljarder (svenska) kronor.

Så, låt oss göra som Norge - vi släpper EU-medlemskapet. Då skulle konsekvensen kunna bli att Sverige

1. slipper betala 31,3 Miljarder kronor i EU-avgift,
2. betalar istället EES-avgift (sannolikt större belopp än Norges, antag 5-6 Miljarder kronor),
3. får inga EU-stöd eller bidrag (på runt 13 Miljarder kronor), och
4. slipper bekymra oss om Bankunioner, Lissabonföredrag, böjningen på gurkor, och mycket annat.

Nettot för 2012 skulle då ha blivit att Sverige hade betalt 5-6 Miljarder i EES-avgift, själv betalt stöd och bidrag - på samma sätt som EU - på 13 Miljarder och ändå hade FRIGJORT 12-13 MILJARDER KRONOR EXTRA TILL SATSNINGAR INOM LANDET. Årligen. Om och om igen, för varje år som vi kvarstår som EU-medlem.

Hur smakar gEUrkan nu??

Image courtesy of James Barker / FreeDigitalPhotos.net

MER BISTÅND TILL EU?!

"Value for money" - valuta för pengarna, d v s att få bra kvalitet för kostnaden - är ett viktigt begrepp för Centerpartiet och för undertecknad. Framför allt när det handlar om skattepengar som i grund och botten är alla våras insatser för att upprätthålla ett uthålligt samhälle med god välfärd, vårdnad, utbildning, arbetsmarknad, rättvisa och kommunikation. Slöseri borde vara onödigt om vi alla bryr oss om hur vi spenderar våra gemensamma skattemedel.

Sverige är medlem i EU men står utanför det monetära samarbetet och vi har därför valt att inte ha Euro som vår valuta. Vi kan vara med och påverka i EU utom i sådant som har med monetära frågor att göra. För detta betalar vi i år (2012) hela 31,3 Miljarder kronor. I olika former av stöd och bidrag får vi tillbaka cirka 13 Miljarder kronor, d v s Sverige betalar under 2012 netto drygt 18 Miljarder för att vara med i EU. Det är en hög medlemskostnad!

Sverige har ju varit med i EU ett tag. Om vi lägger ihop 2012 med de senaste fyra åren, kan vi konstatera att Sverige har netto utbetalat till EU nästan 92 Miljarder kronor mer än vi har fått tillbaka under dessa fem år. Dessa uppgifter går lätt att kolla på www.eu-upplysningen.se för den som vill.

Nästan 92 Miljarder kronor! Under de senaste fem åren. Tittar vi längre bak i tiden blir det ännu mer. Sett över tio år blir det ytterligare drygt 60 Miljarder kronor. A LOT OF DOSH! Får vi valuta för dessa pengar? Vi har ju knappast blivit imponerade av vad EU har åstadkommit så här långt. Hittills kan vi inte hålla med AMFs Tiden - det har inte blivit bättre med tiden. Tvärtom, det finns nu förslag att Sveriges årliga EU-avgift ska höjas. Alltså, ännu mer pengar ut de kommande åren.

Hur mycket bättre infrastruktur hade vi kunnat få för 92 Miljarder kronor, utöver det som redan har budgeterats. Ja, vi kunde ha renoverat och byggt ut större delen av det befintliga järnvägsnätet. Eller, vi kunde ha förbättrat vård och omsorg en hel del, eller höjt lärarlönerna rejält, eller till och med ökat biståndet till de fattiga länder som humanitärt behöver biståndet bättre än EU. För EU-avgiften är väl egentligen ett bistånd till EU så att EU-politikerna ska få fortsätta att lappa vidare på sitt lapptäcke.

Jag är definitivt för fri handel och kapital över gränserna men röstade mot EU 1994 och Euron 2003 därför att strukturen på EU-projektet var fel från början. EU byggdes från toppen och nedåt vilket var lika fel som att först bygga taket på ett flervåningshus och sedan fundera på hur bottenplattan kan konstrueras. Helt fel, och dyrt med allt lappande som tillkommer för att upprätthålla det politiska skenet av ett bra husbygge. 

Nej, gör om och gör rätt! Jag anser att det är högst tveksamt att Sverige ska vara med i EU - i nuvarande skepnad - över huvud taget. Vi kan bättre själva. Vi kan klart mycket bättre själva och då ska vi väl inte fortsätta att slänga pengar i sjEUn!! 

Eller?

Image courtesy of Stuart Miles / FreeDigitalPhotos.net